Typ tapas...

I lördags kom J på den briljanta idén att vi skulle göra tapas. Jag älskar att äta smårätter!
Det blev tillslut en blandning av smårätter och några sorters toasts. Det här dukade vi upp:

• Oliver, kalamata och stora gröna med kärnor
  
• 2 sorters Chorizo
• Ost: Patacabra, Manchego + en blåmögelost som jag inte kommer ihåg vad den hette
• Rostat bröd som gratinerades i ugn med Chevre, honung och pinjenötter
• Rostat bröd med en tjock skiva gravad lax, buffelmozzarella, wasabi och rivet citronskal
• Färskostfyllda champinjoner (en halv burk Creme bonjour färskost med en halv kruka färsk oregano, flingsalt och citronsaft) doppade i soja resp balsamvinäger innan de åkte in i ugnen. Soja var bäst, nästa gång ska dom små svamparna marineras i en blandning av soja och balsamvinäger tror jag.
  
• Lime och chilimarinerade räkor i olja (handskalade räkor, en röd chili, rivet limeskal, limesaft, flingsalt) som fick stå och puttra i ugnen
  

Till detta dracks det en flaska mycket god rioja som jag inte kommer ihåg namnet på för stunden.
Mmmm, det var jättegott!

/M

Bolognese

Förra året tror jag det var som det var en tävling i att koka bolognese som rullade runt i bloggvärlden. Igår så kom jag mig äntligen för att koka ihop en gryta. Det blev jättegott!

Ingredienserna var som följer:

1 hekto pancetta
1 kg grytbitar av nöt
2 stycken fläskkotletter med ben
En halv rotselleri
Några stjälkar stjälkselleri, typ 5
c:a 5 vitlöksklyftor
c:a 5 schalottenlökar
Smör att steka kött i
Färsk oregano, en kruka
en flaska rödvin, oekad
Timjan och svartpeppar nymortlade
c:a 3 sardellfiléer
Tomatpuré

1. Sätt en stor gryta på spisen på låg värme och kör i löken tills den nästan är mosig.
2. Häll finhackad rotselleri och stjälkselleri, finhackade den med.
3. Häll på nymortlad svartpeppar och timjan efter smak men snåla inte ;) (Jag mortlade båda kryddorna ihop, det gör det lite enklare)
   
4. Hacka upp pancettan och stek i panna bredvid, häll på över grönsakerna
5. Tärna fläskkotletterna och släng för guds skull inte benet. Stek i smör och häll över i grytan. Benbitarna steker du också och skickar på även dom, de plockas bort innan man serverar.
   
6. Stek nötköttet och häll även det i grytan. Här använde jag grytbitar och det kommer jag inte göra om då det visade sig att en av förpackningarna innehöll kött som inte alls ville trilla isär när resten av köttet gjort det. Se till att köra samma sorts kött!
   
7. Häll i vatten i stekpannan och tryck i några matskedar tomatpure i vattnet och vispa sedan tills det inte sitter fast nåt i stekpannan. Häll över i grytan.
8. Häll på rödtjut och 2 burkar krossade tomater.
9. Släng i sardellfiléerna
10. Låt koka tills köttet faller isär ordentligt det tar väl sådär en 3-4 timmar, rör runt då och då.
11. Plocka ur benen ur grytan och mosa alla köttbitar och låt koka ytterligare 15 minuter efter detta.
12. Servera med färsk pasta eller bröd och naturligtvis en flaska gott rödvin, detta mina vänner kallar jag bolognese!

/M

Senap

Jag kan ju inte vara sämre än att jag också publicerar årets senapsrecept. Bra att det finns här tills nästa år så att man kan korrigera eller repetera beroende på resultat.

Jag gjorde en ordentlig laddning som jag senare delade upp i 2 och kryddade resp inte kryddade. Grundreceptet ser ut så här:

75 g gula senapsfrön
75 g bruna senapsfrön
dragon i ospecificerad mängd, jag hade helt enkelt i lite när jag mixade senapsfröna
2 msk vatten
2 msk vitvinsvinäger
6 msk honung
2 msk olja

Precis som Kalle så insåg jag snabbt att mixern skulle bli mitt verktyg för detta då jag inte förfogar över någon kryddkvarn och inte orkade köra i vår minimala mortel.

Mixa senapsfröna, häll på resten av ingredienserna och kör lite till med mixern man ser när det ser ut som senap :)
Här delade jag upp i 2 burkar och i den ena hälde jag på en skvätt calvados och den andra fick lite mer vitvinsvinäger och olja. Burkarna förseglades och skickades in i kylen för att plockas fram på julafton. Blir spännande att se om det blir bra eller om vi får använda oss av köpt senap ;)

/M

Senf und Mandeln!

Nu har juleriet kommit igång på allvar, i dag har vi kokat smörkola med både lime- och chokladsmak (recept här) och bakat pepparkakor (på köpt deg). Det var dock inte det jag tänkte skriva om, utan två recept som jag vill få ur mig innan jag helt glömmer bort dem.

Jag slängde ihop en senap i förrgår som nog vill stå till sig ett par veckor, så jag vet ännu inte hur lyckad den är. Men nedtecknas bör den ju:

Konjakssenap
(ganska lite, kanske lagom)

25 g gult senapsfrö
25 g brunt senapsfrö
1 krm salt
1 tsk balsamvinäger
1 msk konjak
2 msk honung

Fröna krossas i mortel eller mixer (jag använde det senare efter att ha börjat med och sedemera tröttnat på det första) och blandas med resten av ingredienserna. Senapen bör sen antagligen stå ett par veckor innan den är ätklar.

Sen offentliggörs nu också på allmän begäran från de senaste årens glöggprovningar hos kusinen receptet på våra rostade mandlar, i år ännu bättre tack vare Martinas dubbelrostningsknep.

Rostade mandlar

mandlar
vatten
flingsalt
citron, pressad
chilipulver
cayennepeppar

Först blötläggs mandlarna i vatten i en kvart för att få bort beskan, sen rostas de på bakplåtspapper på plåt i 150-gradig ugn i en halvtimme. Därefter kryddas de med citronsaft, flingsalt, chilipulver och cayennepeppar (eller förstås vad man vill) och får dra åt sig detta för att sen rostas ytterligare 5-10 minuter.

Mandlarna blir torra av den första rostningen, vilket gör att de bättre suger upp citronen och smaken av kryddorna. Tidigare har vi försökt smaksätta dem innan rostningen, men då har smaken bara satt sig på ytan. (Bilden visar det vackra mönstret som bildades på bakplåtspappret.)

Citrus maximus!

Ett ämne som otåligt stått och vaggat (Ni har väl tänkt på att människors gångstil plötsligt blir väldigt vaggande när de inte kan ta sig fram i önskad hastighet?) den senaste tidens hektiska jobbveckor är favoritfrukten framför alla (förlåt, kaktusfikonet), nämligen pomelon! Det är högsäsong nu under senhöst/fegvinter, så spring ut i affärerna och köp. (Det finns två varianter, en med grönaktigt skal och mörkare fruktkött (à la blodgrape) och en ljusare som kallas honungspomelo och som av någon anledning ofta säljs både inplastad och innätad. Båda är gudomligt goda.)

Första gången jag hörde namnet på frukten trodde jag att det var ett slarvigt missförstånd, pomelo betyder ju grapefrukt på spanska, men så enkelt var det alltså inte. Det som på svenska heter pomelo heter på engelska pomelo, pummelo eller shaddock (efter kapten Shaddock, anfäkta och anamma!) och på spanska pampelmusa, som förstås motsvaras av pamplemousse på franska, vilket för att knyta ihop förvirringssäcken rejält kan betyda såväl grapefrukt som pomelo. (Jag bör också sluta en halvcirkel här och påpeka att frukten också kan heta chadec på franska, vilket förstås är en variant på sjökaptenen ovan.) Det enklaste efter en sån här språklig villervalla är förstås att gå till latinet, där frukten charmigt nog har det föga blygsamma namnet citrus maxima. Det skvallrar i sin tur om att det rör sig om världens största citrusfrukt. (Vännerna på Hungry Heart misstog min gå-bort-pomelo för en enorm lime och började fundera på var de skulle hitta Corona i magnumbutelj.) I svenska butiker brukar de väga ett drygt kilo, men tydligen är rekordet maffiga 4,86 kilo, vilket uppvägdes vid en tävling i Kumamoto i Japan 2005. Jag har försökt hitta information om tävlingen och har visserligen fått lära mig att frukten heter banpeiyu på japanska, men kommer inte längre än den här poetiska betraktelsen. ("I am slightly dull, but am worth eating because I am big." Artikeln verkar handla om ett trekilosexemplar och är läsvärd. Jag lovar.)

En annan trevlig sak med pomelosäsongen är att jag får anledning att plocka fram svampkniven igen, som har legat och gråtit i kökslådan efter den knappa svampsäsongen. Pomelo skalas enligt min mening bäst med liten kniv. Det tjocka skalet snittas för att sedan rivas bort med muskelkraft. Sen skalas varje klyfta med hjälp av svampkniv och fingrar. Det tar sina modiga tio minuter att få bukt med en frukt, men det är det förstås värt.

Googlebase...

Jag funderar på om jag ska lägga upp mina recept här: http://base.google.com/
Verkar rätt så nifty...

/M

Vi badar i grönsaker!

Nu har äntligen vår första leverans från Årstiderna kommit. Vi var tidigare prenumeranter på Ekolådan och har verkligen inget ont att säga om dem, men var sugna på att vidare utforska utbudet av ekologiska frukter och grönsaker för hemleverans. En första genomgång av innehållet i den här veckans låda får det att vattnas i munnen: Sallad från Cucho Verde Semillero (Spanien), vita morötter från Billeslund, purjolök från Billeslund, tomater från Productos Ecologica Del Sur (Spanien), broccoli från Agrinatura (Italien), graffitiaubergine från Productos Ecologica Del Sur (Spanien), ananas (Equador), apelsiner från Al-Arbuli (Spanien), äpplen från Bendt Jensen, mild chili från Lykkesholm och Ostronskivling från Cooperativa Primavera (Italien). Allt ekologiskt och av fantastiskt fin kvalitet. (Smaken får vi berätta mer om senare, vi har inte hunnit hugga in än. Förutom på en morotsbit, som var knaprigt söt och god.)

Lådans innehåll fick ligga på bordet ett tag för att fotot skulle bli helt fritt från nyfikna djur. Så här blev en av de första bilderna.

I går kväll var vi ute och åt på Shanti, en mysig indisk restaurang på söder med mycket god och vällagad mat. Vi åt varsin sizzlar, Martinas vegetarisk och min med såväl lamm, kyckling och scampi som grönsaker. Inspirerad av Martinas mango lassi försökte jag i morse mixa ihop en egen till frukosten, men den blev ganska trist och färglös. Visserligen var mangon i omognaste laget, men om någon har andra lassitips tas de tacksamt emot!

(Jag blir för resten inte riktigt klok på radbrytningarna här. Antingen improviserar blogger fram en massa spontana radbrytningar eller så bestämmer den sig för att mina radbrytningar är fula och tar bort hela rasket. Vet nån bot?)

Flytande frukt!

Till middag i går blev det matplättar, som känns riktigt lyxigt trots att det är så enkelt. Smeten är i grund och botten en vanlig pannkakssmet på grahamsmjöl i stället för vetemjöl som mixas med ett ångkokt broccolistånd och blandas med riven morot. Jag gillar keso, rödlök och svart kaviar till. Blini utan bling, kan man säga.

Om man är för lat i käkarna för att tugga i sig frukt och grönt går det ju alltid att låta maskiner göra jobbet. Vår nya superstavmixer (700 W! Man vet att man har hittat rätt stavmixer när den och alla dess tillbehör tar mer plats i skåpet än matberedaren den är så mycket smidigare än.) har gett oss smak för smoothies och vår råsaftcentrifug har också åkt fram ur sitt skåp.

Vad sägs om det här, och det var bara gårdagens skörd:

I ordning: Juice på kiwi, romansallad, gurka och palsternacka. (Väldigt smakrik, ganska syrlig, nästan lite väl kryddig och skarp mot gommen.) Juice på granatäpple, cantaloupemelon och passionsfrukt. (Mild och frisk, ljuvligt god.) Smoothie på mango, apelsin och kiwi. (Syrligt vitaminrik, uppiggande och underbart god.)

Fortsätter vi hälla i oss antioxidanter i den här takten kan vi nog se fram mot en garanterat rostfri unge till våren.

Födelsedagsmiddag för J

En dag på stan där vi tog en relativt lång promenad, köpte klätterprylar på addnature och lite annat smått och gott följdes av en god middag bestående av:

Toast skagen extra, nedifrån tallriken och upp:
1. Stekt formfranska
2. Avokado
3. Skagenröra

• 50/50 majonäs och gräddfil
• Ordentligt med räkor
• Salt, peppar och pressad citron
• Hackad dill

4. Kalixlöjrom
5. En citronskiva
6. Dillkvist

(Vi återanvände den överblivna röran på en ny komposition med rostad formfranska och gravad lax i botten och det var supergott också)

Varmrätten bestod av J's favorit, färsk pasta med tomatsås. Jag klarade ju såklart inte av att bara äta detta så jag var tvungen att lägga till nåt och det fick bli kyckling cacciatore efter ett recept på sisterfood som jag läser regelbundet.

Tomatsåsen är enkel men god, nyckeln till att få den väldigt bra är tid. Har du inte det ska du lägga ned direkt.

4-6 schalottenlökar, grovhackade
2-4 vitlöksklyftor, krossade och grovhackade
Tomatpuré
Basilika eller Timjan
Rödvin
Balsamvinäger
Hela tomater på burk
Krossade tomater på burk
Nymald svartpeppar
Salt
ev en röd chilifrukt

Stek lök och vitlök på låg värme relativt länge, det ska vara mosigt...
I med basilika eller timjan, svartpeppar och salt, snåla inte, blanda ihop i någon minut.
På med tomatpuré, blanda runt och låt det smälta samma i några minuter.
Häll på rödvin och balsamvinäger så att det täcker.
Reducera tills det blir lite grötigt.
Slå på 2 delar hela tomater på burk och en del krossade tomater (jag tycker det får bäst konsistens då).
Sen låter du det bara koka i ett antal timmar, minst 2 gärna 4. Häll på vatten om det blir för tjockt under tiden det kokar. Ta av grytan när det har gått lagom lång tid/smakar gott och har den konsistens du vill ha.

Kycklingen då? Ja, jag har inte så mycket att tillägga till receptet förutom att om jag gör den igen så kommer jag nog inte att använda kycklinglår som jag gjorde nu utan ta en hel kyckling och splitta den i fyra delar och sen jobba med dom. Vad jag mer skulle ändra är att jag skulle dra ner på mängden lagerblad till kanske ett par på sin höjd, det blir lite för mycket som kalops i smaken tycker jag. Sen skulle jag nog vilja ha lite mer syrlighet och det kan man ju få av lite olika saker, antingen tar man någon form av vinäger eller så kan jag tänka mig att det funkar att ha i en smula citron + lite rivet citronskal, mmm, det där måste jag prova nästa gång.

Till efterrätt skulle vi ha ätit glasstårtan som serverades till frukost på själva födelsedagen men det var vi för mätta för så vi nöjde oss med en gnutta kaffe och en armagnac.

Vad drack vi till maten då?

Jo, till förrätten så drack vi champagne, det blev en Bollinger Special Cuvée Brut (nr 7418) och den passade grymt bra.
Till varmrätten så drack vi ett av mina absoluta favoritviner, nämligen Tommasi Amarone della Valpolicella Classico (nr 22350) och det var som vanligt sjukt gott (vi smög in lite god pecorino mellan förrätten och varmrätten och det passar det här vinet otroligt bra till också).
Till avec blev det en ny men väldigt trevlig bekantskap i form av Gilles Lhoste Armagnac 1980 (nr 10347), den är jag mycket nöjd med.

Det blev lite lång tid mellan tillfälle och blog men så blir det ju ibland tyvärr.

/M

Knäcke!

Hur gör man om man känner att man behöver mer tid? Jo, man hoppar av sin kvällskurs i ekonomi! Vad gör man sen om man plötsligt har mycket mer tid än vanligt? Jo, man sätter deg att jäsa i sex timmar! Det här receptet fick jag i telefon från min ömma moder, ursprungsursprunget är än så länge okänt.

Kumminknäckebröd
(12 brödkakor)

25 g jäst
2 dl yoghurt
4 dl vatten
1 msk honung
6 dl grovt rågmjöl
2 tsk salt
1 msk kumminfrön
6 dl grahamsmjöl
vetemjöl (till kavling)

Smula jästen och lös upp den i degvätska bestående av yoghurt, vatten och honung. Blanda ner rågmjölet och låt jäsa i rumstemperatur under plastfolie i minst sex timmar.

Sätt ugnen på 225º. Rosta kumminfrön i torr stekpanna och stöt dem i mortel. Blanda grahamsmjöl, salt och kummin och rör ner i degen. Arbeta till en smidig deg och tillsätt vetemjöl efter behov. Dela upp degen i 12 delar, rulla till bullar och kavla ut. Snåla inte på vetemjölet och vänd ofta. Lägg kakorna på plåtar med bakplåtspapper och avsluta med kruskavel eller nagga med gaffel. Två kakor får plats på en plåt. Grädda överst i ugnen i 8-10 minuter. (Eller två plåtar i taget lite längre tid, där den understa flyttas upp efter halva tiden medan den nyss översta beläggs med nya brödkakor.) Eftertorka bröden på galler efter behov i ugnens eftervärme medan den svalnar.

Brödet blir väldigt, väldigt gott och kan säkert varieras med andra kryddor och andra mjöltyper. Berätta gärna om eventuella försök!

Tomatsoppa

...och för att försöka bli frisk och pigg kan man förstås ge sig ut på en mysig höstpromenad, tänkte vi. Målet var en Caesarsallad på Coffeehouse by George i Globen, men vi fick vända halvvägs dit. Regnet var alldeles för vertikalt och jeansen mörkblåare än någonsin tidigare. Väl hemma var vi frusna och hungriga, och såg till att skapa värme med hjälp av tomatsoppa.

Enkel tomatsoppa
(4 port.)

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 tetra passerade, ekologiska tomater
2-3 msk tomatpuré
1 buljongtärning
vatten (3-4 dl)
mejram (1 tsk-1 msk)
cayennepeppar (lagom mycket)
olivolja

Finhackad lök fräses i olivolja några minuter för att sedan få sällskap av finhackad vitlök ytterligare någon minut och därefter tomatpuré och mejram. När man har stått och njutit klart av dofterna ska resten i (tomater, vatten, buljongtärning, cayennepeppar) och efter en puttring på 10-15 minuter är soppan klar att äta. Den blev ganska syrlig, vilket passade oss perfekt just i dag, men annars kan man nog mjuka upp den med lite socker och kanske servera med crème fraîche. Till detta åt vi örtkryddad focaccia med olivolja, mozzarella, tomat, salt, peppar och basilika. Och avokado. Nu är jag snart frisk.

Tarta de queso con frutas silvestres

Det är november och mörkt, mörkt. Förkylningsembryorna bryter aldrig riktigt ut, men avlöser varandra och försänker mig i en stickande dimma. Som frilansare kan man "ta ledigt när man vill", men sällan sjukskriva sig när man bara behöver det så där lite lagom. Jag har ont i huvud, kropp, hals och axlar och gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll... Men ska jag klaga? Inte då! Boten heter cheescake!

Minicheesecake med bär

(8 st)

6-7 digestivekex

c:a 1/2 dl flytande smör

100 g Philadelphia light (1/2 paket)

1 dl Kesella (1/2 burk)

1/3 dl socker

1 tsk vaniljsocker

1 äggula

några stänk citronsaft

1-1,5 dl frysta bär (björnbär, hallon, blåbär)

Mixa digestivekex, blanda med smör och tryck ut i mazarinformar av aluminium. Mixa resten av ingredienserna och häll i formarna. Grädda i 175º i 20-25 minuter och låt sedan kallna. Vi ställde dem i frysen och åt dem halvfrusna. Exemplaret på bilden är helfruset, men tänker förmodligen bli ätet halvtinat. Ja, ni förstår. (Det går förstås att göra en normalstor cheesecake med samma proportioner, men då bör nog receptet fördubblas.)

Chili, sa bull!

Efter kvällens härliga panerade rödspätta med mandelpotatismos och citron- och dragonsås är det så dags att redogöra för det årliga chilikoket som gick av stapeln i lördags.

Vettskrämda av världshälsoorganisationens senaste rapporter beräknade vi i år försiktigt med endast ett kilo kött per person. Dagen och kvällen var väldigt lyckad, chiliaptiten retades i sedvanlig takt fram med hjälp av tilltugg (nachochips, guacamole, grönsaksstavar, hummus och oliver) och dryck (latinamerikansk öl, margaritas, tequila och sangrita). Stämningen var på topp och jag kände mig i vanlig ordning klar för sängen redan innan chilin var kvar, men blev ändå kvar in på småtimmarna. Spanjorerna piskade skiten ur Lagerbäcks gossar, men Hampus höll ställningarna i MotorStorm.

De efterfrågade bilderna finns på Flickr.

Chili! Tredje tagningen.

För tredje året i rad så kokade vi den numera traditionsenliga (!?) chilin och i lördags kokade vi ner 10 kilo högrev till 3 olika grytor baserade på North Texas Red receptet. Varianterna i år var egentligen bara 3 stycken, en mindre gryta som var lite svagare för att de som inte gillar för stark mat och sedan en gryta "orginal" dvs bara helt enligt receptet och en som vi dessutom skickade i några kanelstänger i. Alla grytorna var jättegoda och maten serverades iår i hyfsad tid vilket ju inte brukar vara fallet. Kalle plåtade med finkameran så jag förväntar mig lite bilder inte minst här!
Det dracks rätt bra med öl, Margaritas och sangrita. Jag kröp ner i sängen vid halv fyra snåret och somnade innan huvudet landat på kudden, jag skrämde som tur var inte upp J heller så hon somnade om sött också.

• Vi fick celebert besök från göteborg (där man också kokar chili) i form av Gadde som var mycket behjälplig vid kokande och putsande, tack Gadde och välkommen åter!
• Norrman hade tagit med sig H och vi körde skiten ur stormrider på Pollnows sprillans nya PS3:a.
  
• Sverige blev utspelade som ett gäng junisar, det var så illa att man skämdes tyvärr.

Tack för årets tillställning till alla medverkande, det var som vanligt riktigt, riktigt trevligt!

/M

Lunch på lux...

Precis som vanligt så levererade lux en utmärkt dagens "husman".

"Curryrostad fiskterrin med höstäpple, syltad gurka och nakenhavre"

Jag tycker att det är barnsligt roligt och även lite corny med så där pretto maträttsbeskrivningar. Men låt inte det skrämma bort någon från en dagens husman på lux, den är extremt prisvärd. De 110 kronorna som du betalar för den lunchen är vart varenda liten peng (iaf varje gång jag varit där).

/M

Chilikoket med stort C...

...är åter i antågande, imorgon blir det köttputsning och öl i obscena mängder!

/M

Kycklinggryta...

Inget speciellt kanske men jag fick iaf inviga nya spisen :)

Gjorde en enkel tomatsås på:
Hela konserverade tomater (Mutti) 2 burkar
Kalvfond
Balsamvinäger
Selleri
Rödtjut
Schalottenlök
Vitlök
Färsk basilika

Stek lök och vitlök, båda hackade (det är inte såå noga) på låg värme tills det är mjukt, får gärna vara på väg över i gegga.
Ha i selleri och låt den stekas ett tag med löken, 5 minuter eller så.
Här skulle jag ha haft på en rejäl klick tomatpure om jag hade haft huvudet med mig.
Ha på några nypor salt, hackad färsk basilika och svartpeppar (gärna nymortlad) och rör runt så att det blandas ordentligt.
Slå på rödvin, jag brukar ha på så att det täcker. Slå på en skvätt balsamvinäger och låt sedan det hela reducera så att det är på väg att bli en röra snarare än en soppa.
Slå på tomaterna och lite fond (kan hälla på mer efter smak senare) och låt det sen puttra i ett par timmar, gärna fyra, häll på vatten om det blir för fast.

Den här räcker bra egentligen, speciellt om man kokat den riktigt länge. Med lite färska pasta så blir en variant av denna utan selleri J's favoritpastasås.

Jag hade sen i kyckling som fick koka klart i såsen men jag vet inte om det gjorde varken till eller från så det är väl upp till var och en hur man vill göra.

/M

Nästan pancettalindad torskrygg...

I lördags så fick jag äntligen ställa mig vid spisen och laga mat. Vi var nere i Oskarshamns centrum och handlade grönsaker och vin och sedan åkte vi ut till ICA Maxi och handlade resten. Planen från början var att göra pancetta-lindad torskrygg men eftersom det varken fanns pancetta eller torskrygg så blev det till slut parmalindad koljafilé vilket inte heller gick av för hackor.
Till fisken så hade vi vanlig kokt potatis, limesmör och fänkål med pecorino.

Fisken är nästan det enklaste efter potatisen, stänk lite vitt vin över fisken, gnugga den sedan med salt och din favoritpeppar (den här gången kryddpeppar). Linda in den i parmaskinka eller pancetta om du har. In i ugnen på en plåt i c:a 10 minuter. Jag missade timern på min telefon eftersom telefonen stod i tyst läge så pep den såklart inte, det blev några minuter extra vilket inte var farligt men den hade gärna fått komma ut lite tidigare.

Limesmöret passade väldigt bra till den lite salta kryddiga fisken och det är ju jättelätt att göra:
Cesta skalet av en lime, blanda med smör, saften ur den rivna limen och lite flingsalt.

Fänkålen saknades på bordet då den glömdes kvar i ugnen men J:s syster hälsade att den var god till annan mat. Fänkålen gör man med fördel såhär: Skiva färsk fänkål tunt strö ut på ordentligt med folie, häll på en del olivolja, strö lite flingsalt över och täck sedan med färsk riven parmesan eller pecorino. Kör i ugnen tills fänkålen är mjuk och osten är ordentligt smält. Detta brukar jag göra på en grill på sommaren också, det funkar sjukt bra, bara att låta den ligga bredvid på gallret hela tiden.

Vinvalet föll också väl ut, innan maten mumsade vi på lite pecorino och drack lite Zenato Valpolicella Classico och till fisken blev det en Masi Masianco. Det röda är ett säkert kort som är ett av mina favvovin, vad gäller det vita så har jag ingen aning men det var gott och passade bra till rätten.

Ett säkert kort

Efter en häpnadsväckande misslyckad lunch bestående av en improviserad penne med broccolisås (som lyckades med konststycket att vara både lite för stark och alldeles för smaklös) kändes det tryggt att ta fram ett säkert kort till kvällen. Vi lagade det här för bara ett par dagar sen, men varför inte reprisera om det gör en glad?

Jag har knappt skrivit om annat än rotfrukter här än så länge, men lite insnöad måste man ju få bli. Särskilt när det är säsong. Den senaste upptäckten är persiljerot, som är förvillande lik palsternacka till utseendet men mer lik en mildare rotselleri i smaken. Den passade också utmärkt i en av paradrätterna här hemma:


Lax med rotsakspytt och philadelphiakräm
(2 hungriga)

Pytten (45 min stektid)
1 palsternacka
1 persiljerot
2 morötter
1-2 medelstora potatisar
1 bit rotselleri (ung. samma mängd som de andra rötterna)
1 gul lök
Timjan, salt, peppar

Alla rötter hackas i lagom pyttiga bitar och läggs i en stor stekpanna med lite olivolja där de får fräsa på ganska sparsam värme ihop med ett par nypor salt och timjan. Rör då och då. När 25 minuter* gått läggs hackad lök i, gärna ackompanjerad av mer fett. (Helst smör eller flytande smörsurrogat.) Fräs vidare 20 minuter till och smaka av med salt och peppar.

Lax (15-30 min stektid)
1 lagom stor bit lax
Salt, peppar

Lax är ganska komplicerat att misslyckas med. 200-gradig ugn, skamlöst mycket salt och peppar, stektiden varierar beroende om fisken är fryst eller ej.

Philadelphiakräm
1/3 ask Philadelphia light
1/2-1 dl avrunnen yoghurt
1 vitlöksklyfta
persilja
Salt, peppar

Blanda allt, smaka av.

Serveras med en sallad, gärna Martinas senaste komposition med krispsallat, mycket tomat, mycket sockerärtor, rödlök. Sockerärtorna ska kokas snabbt. (Nästan inte alls kokas. Nästan bara bli förnärmade av det sjudande, lättsaltade vattnet.) Salladen kläs sen i en liten skvätt god olivolja, en liten skvätt balsamvinäger, en liten nypa salt och lite, lite peppar. (Riktigt lite. Man ska knappt titta på pepparkvarnen. Det räcker med att någon nyser i rummet bredvid, eller att grannen bara nämner Peugeot.) Man får förstås snofsa till det med rädisor, gurka eller vad som nu faller en i smaken, men det är faktiskt enkelheten som gör det.

*) Om man verkligen vill jobba vidare på temat rötter och samtidigt vara naturvetargymnasialt tokrolig kan man välja att lägga i löken efter 25 minuter och 48 sekunder. Det är nämligen roten ur allt ont.

Imorgon ska jag få laga mat...

Det är jobbigt att inte ha något kök, då får man sneaka till sig tillfällen att få laga mat och i helgen ska jag och J åka till hennes syster och där ska jag få ställa mig och svänga ihop nåt iaf. Nästa vecka bör vårt kök vara i sådan ordning att jag kan börja laga lite mat iaf.

Kaktusfikonets lov!

Det har varit ganska torrt på matlagningsfantasifronten ett tag och det finns inte mycket att skriva. Dagens lunch var god, rotmos och korv (där kom rotsellerin bättre till sin rätt), men inte mycket att orda om när det bara är att slå upp sidan 358 i Vår Kokbok. Så jag tänkte passa på att skriva om höstens favoritfrukt kaktusfikonet.


Jag är ingen motståndare till nymodigheter som höstlov i skolorna, men varför inte ha ledigt av en mer gedigen anledning? Nej, nu var det inte så jag tänkte. Det var mer en hyllningstext jag hade tänkt mig. Ode to a prickly pear.)

Jag vet inte om det är det svåråtkomliga som gör det. En frukt som vid oförsiktig hantering ger obehagliga minnen av sviterna efter när man lekte med julgransbelysningsdekorationen i glasull är ju inte direkt lättflirtad. (Det kanske bara var jag som gjorde det. Eller ens bara vi som hade julgransbelysningsdekoration i glasull. Men ni kan ju tänka er.) När kärnorna dessutom är så hårda att tänderna ödmjukt viker sig och dessutom av en sådan kaliber att de lätt kilar sig fast i kindtänderna skulle det kunna vara lätt att ge upp. Men vilken smak! Vilken konsistens! Och vilken mysig ritual! Det är annat det än ett mesligt plommon, som man bara sätter gaddarna i hur som helst. Dessutom är färgen rolig, det är lite som ett lotteri. Fruktköttet kan vara vitt, gult eller illrött. (Det är åtminstone vad jag stött på hittills.)

För att slippa fingertoppar med julgransbelysningsdekorationsblessyrer sätter man en gaffel i frukten, skär av ändarna, skär ett snitt i skalet längsmed frukten och lirkar utan fingrarnas hjälp fram fruktköttet som sen skivas eller delas efter tycke och smak. Den tuggteknik som lämpar sig bäst verkar vara att helt enkelt inte låta käftarna slå igen ordentligt, utan bara fegmala sig fram lite försiktigt.

Men ack! Särskilt vanliga i affärerna är de inte. Känner ni någon schyst kaktusfikonkran som brukar kränga taggig frukt vid lastkajen bakom Konsum i Rågsved, så säg till! (Ja, jag vet. Konsum i Rågsved är nedlagt sen många år tillbaka, men lite nostalgi måste man väl få unna sig?)

Same same, but celery

Inspirerad av den enkla lunchsuccén från i förrgår blev det i dag en snarlik soppa, med rotselleri i stället för palsternacka. Även den blev god, men smakade mest som en trevlig potatis- och purjolöksoppa med en touch av selleri. Det kändes som att den saknade en dimension, som antagligen kom från sötman hos den ljuva nackan. (Åh, dessa nackor! Som på latin heter Pastinaca sativa, förmodligen av ren charm.)

Så nu vet jag det, det går alltså inte lika bra med selleri och nästa gång jag kokar soppa behöver tankarna inte rymma iväg till Åke Cato och Sven Melander och jag slipper nynna på Vår julskinka har rymt resten av dagen. (I största möjliga tystnad.)

Rotselleri går förresten inte av för hackor i andra sammanhang. Det hoppas jag kunna ge exempel på framöver.

Rekor och glasnudlar

Med inspiration från receptet här så slängde jag igår ihop en middag ute hos mina föräldrar i Tyresö där jag och J bor medans vi får lägenheten fixad.
Enligt recept ovan men med lite enklare ingredienser:
Ett halt kilo färdigskalade räkor, jag tog på plastburk, det funkar bra
2 burkar svarta bönor
2 dl cashewnötter
2 förpackningar sugarsnapps/sockerärtor (helst sugarsnapps)
2 vitlöksklyftor (glömde att ha i dessa dock)
ca 4 cm ingefära
2 röda, långsmala chilifrukter
2 limefrukter
Soja

Till detta gjorde jag en tomatsalsa med färsk koriander

Småtomater, gärna blandade sorter, grovhackade
En kruka färsk koriander, hacka inklusive stjälkar
Pressad citron efter smak
En skvätt balsamvinäger
En röd chilifrukt, hackad
Ett par rejäla nypor salt

Den eviga jakten på lunchen

Att jobba hemma innebär många tillfällen vid spisen. Inspirationen tryter lätt och antingen hägrar oaptitliga halvfabrikat eller en handfull standardrätter som man kan utantill, såväl tillagnings- som smakmässigt. Därför tänker jag nu börja använda det här utrymmet som anteckningsblock, så jag minns när vi hittar på något nytt recept som förtjänar att återanvändas.

Dagens lunch blev:

Mejramkryddad palsternackssoppa

(2 pers.)

1/2 purjolök

1/2 gul lök

1 palsternacka

1-2 potatisar

1 buljongtärning

mejram

2 msk lätt crème fraîche

peppar

Lökar och rötter finhackades och frästes i olivolja, sen hälldes vatten på så att det lite drygt täckte hacket och soppan fick sällskap av buljongtärning och en rejäl nypa torkad mejram. När rötterna var mjuka (en effektiv dusch och lite plugg hanns med) blev hela rasket mixat tillsammans med crème fraîche. Kreationen smakades sedan av med peppar och serverades med knäckebröd med favoritosten just nu (Arn svart från Falbygdens ost) och en hemodlad tomat.

Rackarns gott blev det.

Första posten

Nyligen hemkommen från en 3 veckor lång semester på USAs västkust tänkte jag skriva ned lite reflektioner över den mat som ätits och det vin som druckits men det får jag nog göra på fritiden.

Några reflektioner på maten under resan:
* Det går inte att få riktigt kaffe.
* I mera "redneckliknande" områden går det inte att få mat som inte dryper av fett.
* Fisk och skaldjur på västkusten är fantastiskt. Sushin i San Diego kan vara den bästa jag ätit.
* Det första riktigt bra målet mat fick vi efter en dryg vecka och då hade vi gått på ett par rejäla minor i form av resturanger som skulle vara "fina" men kändes mest som avancerad utfodring.
* Glen Ellen Inn Resturant var nog den kvalitetsmässigt bästa måltiden.
* Sjukt onyttiga frukostar, är det inte fett så är det sött.
* Vi hittade och njöt av gott vin i Sonoma (Glen Ellen)
* Världens största Bento-"låda" serverades i San Diego till det finfina priset 9 $ per tallrik. Det var inte en låda eller ens en tallrik, det var ett enormt fat med massa gott!
* Tonfisk gjordes rätt på alla ställen jag åt den. Den hade bara fått landa i pannan och vänts hastigt och råvaran var så bra att den bara smälte i munnen.