Efter en häpnadsväckande misslyckad lunch bestående av en improviserad penne med broccolisås (som lyckades med konststycket att vara både lite för stark och alldeles för smaklös) kändes det tryggt att ta fram ett säkert kort till kvällen. Vi lagade det här för bara ett par dagar sen, men varför inte reprisera om det gör en glad?Jag har knappt skrivit om annat än rotfrukter här än så länge, men lite insnöad måste man ju få bli. Särskilt när det är säsong. Den senaste upptäckten är persiljerot, som är förvillande lik palsternacka till utseendet men mer lik en mildare rotselleri i smaken. Den passade också utmärkt i en av paradrätterna här hemma:
Lax med rotsakspytt och philadelphiakräm
(2 hungriga)
Pytten (45 min stektid)
1 palsternacka
1 persiljerot
2 morötter
1-2 medelstora potatisar
1 bit rotselleri (ung. samma mängd som de andra rötterna)
1 gul lök
Timjan, salt, peppar
Alla rötter hackas i lagom pyttiga bitar och läggs i en stor stekpanna med lite olivolja där de får fräsa på ganska sparsam värme ihop med ett par nypor salt och timjan. Rör då och då. När 25 minuter* gått läggs hackad lök i, gärna ackompanjerad av mer fett. (Helst smör eller flytande smörsurrogat.) Fräs vidare 20 minuter till och smaka av med salt och peppar.
Lax (15-30 min stektid)
1 lagom stor bit lax
Salt, peppar
Lax är ganska komplicerat att misslyckas med. 200-gradig ugn, skamlöst mycket salt och peppar, stektiden varierar beroende om fisken är fryst eller ej.
Philadelphiakräm
1/3 ask Philadelphia light
1/2-1 dl avrunnen yoghurt
1 vitlöksklyfta
persilja
Salt, peppar
Blanda allt, smaka av.
Serveras med en sallad, gärna Martinas senaste komposition med krispsallat, mycket tomat, mycket sockerärtor, rödlök. Sockerärtorna ska kokas snabbt. (Nästan inte alls kokas. Nästan bara bli förnärmade av det sjudande, lättsaltade vattnet.) Salladen kläs sen i en liten skvätt god olivolja, en liten skvätt balsamvinäger, en liten nypa salt och lite, lite peppar. (Riktigt lite. Man ska knappt titta på pepparkvarnen. Det räcker med att någon nyser i rummet bredvid, eller att grannen bara nämner Peugeot.) Man får förstås snofsa till det med rädisor, gurka eller vad som nu faller en i smaken, men det är faktiskt enkelheten som gör det.
*) Om man verkligen vill jobba vidare på temat rötter och samtidigt vara naturvetargymnasialt tokrolig kan man välja att lägga i löken efter 25 minuter och 48 sekunder. Det är nämligen roten ur allt ont.
2 kommentarer:
Hetvattenförnmärmade legymer kallas blancherade, men det visste du ju säkert. Duger det med matlagningsyoghurt istället för avrunnen?
Det här ska jag testa. Det är så svåååårt att variera sig när man ska greja två lagade mål mat varje dag (det är bebisens fel) så alla nya förslag skrivs tacksamt upp.
Bra namn på bloggen förresten. Jag läste det först som mat-skalle. Det har ni säkert också redan tänkt på.
Jo, blanchering är jag bekant med, men jag är bara så löjligt förtjust i att driva med min egen förkärlek för omskrivningar att jag inte kan låta bli.
Det går bra med vilken yoghurt som helst, men det finns bara ekologisk yoghurt på tetra. Annars funkar ju precis vad som helst, efter smak. Syrligheten i yoghurten blandar sig bra med gräddigheten hos färskosten.
Och visst ska det läsas så, Mats och jag var "Foodhead" redan som gymnasieknattar när vi gjorde specialarbete ihop. :)
Skicka en kommentar