Typ tapas...

I lördags kom J på den briljanta idén att vi skulle göra tapas. Jag älskar att äta smårätter!
Det blev tillslut en blandning av smårätter och några sorters toasts. Det här dukade vi upp:

• Oliver, kalamata och stora gröna med kärnor
  
• 2 sorters Chorizo
• Ost: Patacabra, Manchego + en blåmögelost som jag inte kommer ihåg vad den hette
• Rostat bröd som gratinerades i ugn med Chevre, honung och pinjenötter
• Rostat bröd med en tjock skiva gravad lax, buffelmozzarella, wasabi och rivet citronskal
• Färskostfyllda champinjoner (en halv burk Creme bonjour färskost med en halv kruka färsk oregano, flingsalt och citronsaft) doppade i soja resp balsamvinäger innan de åkte in i ugnen. Soja var bäst, nästa gång ska dom små svamparna marineras i en blandning av soja och balsamvinäger tror jag.
  
• Lime och chilimarinerade räkor i olja (handskalade räkor, en röd chili, rivet limeskal, limesaft, flingsalt) som fick stå och puttra i ugnen
  

Till detta dracks det en flaska mycket god rioja som jag inte kommer ihåg namnet på för stunden.
Mmmm, det var jättegott!

/M

Bolognese

Förra året tror jag det var som det var en tävling i att koka bolognese som rullade runt i bloggvärlden. Igår så kom jag mig äntligen för att koka ihop en gryta. Det blev jättegott!

Ingredienserna var som följer:

1 hekto pancetta
1 kg grytbitar av nöt
2 stycken fläskkotletter med ben
En halv rotselleri
Några stjälkar stjälkselleri, typ 5
c:a 5 vitlöksklyftor
c:a 5 schalottenlökar
Smör att steka kött i
Färsk oregano, en kruka
en flaska rödvin, oekad
Timjan och svartpeppar nymortlade
c:a 3 sardellfiléer
Tomatpuré

1. Sätt en stor gryta på spisen på låg värme och kör i löken tills den nästan är mosig.
2. Häll finhackad rotselleri och stjälkselleri, finhackade den med.
3. Häll på nymortlad svartpeppar och timjan efter smak men snåla inte ;) (Jag mortlade båda kryddorna ihop, det gör det lite enklare)
   
4. Hacka upp pancettan och stek i panna bredvid, häll på över grönsakerna
5. Tärna fläskkotletterna och släng för guds skull inte benet. Stek i smör och häll över i grytan. Benbitarna steker du också och skickar på även dom, de plockas bort innan man serverar.
   
6. Stek nötköttet och häll även det i grytan. Här använde jag grytbitar och det kommer jag inte göra om då det visade sig att en av förpackningarna innehöll kött som inte alls ville trilla isär när resten av köttet gjort det. Se till att köra samma sorts kött!
   
7. Häll i vatten i stekpannan och tryck i några matskedar tomatpure i vattnet och vispa sedan tills det inte sitter fast nåt i stekpannan. Häll över i grytan.
8. Häll på rödtjut och 2 burkar krossade tomater.
9. Släng i sardellfiléerna
10. Låt koka tills köttet faller isär ordentligt det tar väl sådär en 3-4 timmar, rör runt då och då.
11. Plocka ur benen ur grytan och mosa alla köttbitar och låt koka ytterligare 15 minuter efter detta.
12. Servera med färsk pasta eller bröd och naturligtvis en flaska gott rödvin, detta mina vänner kallar jag bolognese!

/M

Senap

Jag kan ju inte vara sämre än att jag också publicerar årets senapsrecept. Bra att det finns här tills nästa år så att man kan korrigera eller repetera beroende på resultat.

Jag gjorde en ordentlig laddning som jag senare delade upp i 2 och kryddade resp inte kryddade. Grundreceptet ser ut så här:

75 g gula senapsfrön
75 g bruna senapsfrön
dragon i ospecificerad mängd, jag hade helt enkelt i lite när jag mixade senapsfröna
2 msk vatten
2 msk vitvinsvinäger
6 msk honung
2 msk olja

Precis som Kalle så insåg jag snabbt att mixern skulle bli mitt verktyg för detta då jag inte förfogar över någon kryddkvarn och inte orkade köra i vår minimala mortel.

Mixa senapsfröna, häll på resten av ingredienserna och kör lite till med mixern man ser när det ser ut som senap :)
Här delade jag upp i 2 burkar och i den ena hälde jag på en skvätt calvados och den andra fick lite mer vitvinsvinäger och olja. Burkarna förseglades och skickades in i kylen för att plockas fram på julafton. Blir spännande att se om det blir bra eller om vi får använda oss av köpt senap ;)

/M

Senf und Mandeln!

Nu har juleriet kommit igång på allvar, i dag har vi kokat smörkola med både lime- och chokladsmak (recept här) och bakat pepparkakor (på köpt deg). Det var dock inte det jag tänkte skriva om, utan två recept som jag vill få ur mig innan jag helt glömmer bort dem.

Jag slängde ihop en senap i förrgår som nog vill stå till sig ett par veckor, så jag vet ännu inte hur lyckad den är. Men nedtecknas bör den ju:

Konjakssenap
(ganska lite, kanske lagom)

25 g gult senapsfrö
25 g brunt senapsfrö
1 krm salt
1 tsk balsamvinäger
1 msk konjak
2 msk honung

Fröna krossas i mortel eller mixer (jag använde det senare efter att ha börjat med och sedemera tröttnat på det första) och blandas med resten av ingredienserna. Senapen bör sen antagligen stå ett par veckor innan den är ätklar.

Sen offentliggörs nu också på allmän begäran från de senaste årens glöggprovningar hos kusinen receptet på våra rostade mandlar, i år ännu bättre tack vare Martinas dubbelrostningsknep.

Rostade mandlar

mandlar
vatten
flingsalt
citron, pressad
chilipulver
cayennepeppar

Först blötläggs mandlarna i vatten i en kvart för att få bort beskan, sen rostas de på bakplåtspapper på plåt i 150-gradig ugn i en halvtimme. Därefter kryddas de med citronsaft, flingsalt, chilipulver och cayennepeppar (eller förstås vad man vill) och får dra åt sig detta för att sen rostas ytterligare 5-10 minuter.

Mandlarna blir torra av den första rostningen, vilket gör att de bättre suger upp citronen och smaken av kryddorna. Tidigare har vi försökt smaksätta dem innan rostningen, men då har smaken bara satt sig på ytan. (Bilden visar det vackra mönstret som bildades på bakplåtspappret.)

Citrus maximus!

Ett ämne som otåligt stått och vaggat (Ni har väl tänkt på att människors gångstil plötsligt blir väldigt vaggande när de inte kan ta sig fram i önskad hastighet?) den senaste tidens hektiska jobbveckor är favoritfrukten framför alla (förlåt, kaktusfikonet), nämligen pomelon! Det är högsäsong nu under senhöst/fegvinter, så spring ut i affärerna och köp. (Det finns två varianter, en med grönaktigt skal och mörkare fruktkött (à la blodgrape) och en ljusare som kallas honungspomelo och som av någon anledning ofta säljs både inplastad och innätad. Båda är gudomligt goda.)

Första gången jag hörde namnet på frukten trodde jag att det var ett slarvigt missförstånd, pomelo betyder ju grapefrukt på spanska, men så enkelt var det alltså inte. Det som på svenska heter pomelo heter på engelska pomelo, pummelo eller shaddock (efter kapten Shaddock, anfäkta och anamma!) och på spanska pampelmusa, som förstås motsvaras av pamplemousse på franska, vilket för att knyta ihop förvirringssäcken rejält kan betyda såväl grapefrukt som pomelo. (Jag bör också sluta en halvcirkel här och påpeka att frukten också kan heta chadec på franska, vilket förstås är en variant på sjökaptenen ovan.) Det enklaste efter en sån här språklig villervalla är förstås att gå till latinet, där frukten charmigt nog har det föga blygsamma namnet citrus maxima. Det skvallrar i sin tur om att det rör sig om världens största citrusfrukt. (Vännerna på Hungry Heart misstog min gå-bort-pomelo för en enorm lime och började fundera på var de skulle hitta Corona i magnumbutelj.) I svenska butiker brukar de väga ett drygt kilo, men tydligen är rekordet maffiga 4,86 kilo, vilket uppvägdes vid en tävling i Kumamoto i Japan 2005. Jag har försökt hitta information om tävlingen och har visserligen fått lära mig att frukten heter banpeiyu på japanska, men kommer inte längre än den här poetiska betraktelsen. ("I am slightly dull, but am worth eating because I am big." Artikeln verkar handla om ett trekilosexemplar och är läsvärd. Jag lovar.)

En annan trevlig sak med pomelosäsongen är att jag får anledning att plocka fram svampkniven igen, som har legat och gråtit i kökslådan efter den knappa svampsäsongen. Pomelo skalas enligt min mening bäst med liten kniv. Det tjocka skalet snittas för att sedan rivas bort med muskelkraft. Sen skalas varje klyfta med hjälp av svampkniv och fingrar. Det tar sina modiga tio minuter att få bukt med en frukt, men det är det förstås värt.

Googlebase...

Jag funderar på om jag ska lägga upp mina recept här: http://base.google.com/
Verkar rätt så nifty...

/M