

Jag är ingen motståndare till nymodigheter som höstlov i skolorna, men varför inte ha ledigt av en mer gedigen anledning? Nej, nu var det inte så jag tänkte. Det var mer en hyllningstext jag hade tänkt mig. Ode to a prickly pear.)
Jag vet inte om det är det svåråtkomliga som gör det. En frukt som vid oförsiktig hantering ger obehagliga minnen av sviterna efter när man lekte med julgransbelysningsdekorationen i glasull är ju inte direkt lättflirtad. (Det kanske bara var jag som gjorde det. Eller ens bara vi som hade julgransbelysningsdekoration i glasull. Men ni kan ju tänka er.) När kärnorna dessutom är så hårda att tänderna ödmjukt viker sig och dessutom av en sådan kaliber att de lätt kilar sig fast i kindtänderna skulle det kunna vara lätt att ge upp. Men vilken smak! Vilken konsistens! Och vilken mysig ritual! Det är annat det än ett mesligt plommon, som man bara sätter gaddarna i hur som helst. Dessutom är färgen rolig, det är lite som ett lotteri. Fruktköttet kan vara vitt, gult eller illrött. (Det är åtminstone vad jag stött på hittills.)

Men ack! Särskilt vanliga i affärerna är de inte. Känner ni någon schyst kaktusfikonkran som brukar kränga taggig frukt vid lastkajen bakom Konsum i Rågsved, så säg till! (Ja, jag vet. Konsum i Rågsved är nedlagt sen många år tillbaka, men lite nostalgi måste man väl få unna sig?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar