Trekomponentspasta

Pappardelle ai due funghi
(2 port)

Steg 1
1 liten rödlök, finhackad (eller schalottenlök)
1 liten vitlöksklyfta, finhackad
1 näve torkade trattkantareller
2-3 soltorkade tomater, finstrimlade
½ dl rött vin
1-1½ dl grädde
1 snutt buljongtärning (kanske en sjättedel)

Steg 2
5-6 skivade skogschampinjoner
1 liten rödlök, i jollar (små båtar, dvs)
1 vitlöksklyfta, tunt skivad
2-3 soltorkade tomater, finstrimlade
salt, peppar

Steg 3
½ pkt pappardelle (=250 g pasta)
sockerärtor, en handfull
körsbärstomater, en handfull
riven parmesan

Tillagning:

Steg 1
1. Blötlägg den torkade svampen och tomaterna i kokhett vatten någon kvart. Häll sedan av spadet och spara det.
2. Mjukfräs lök och vitlök i olivolja och/eller smör på ganska låg temperatur.
3. Höj temperaturen ett snäpp och lägg i svampen och tomaterna. Fräs vidare en stund.
4. Häll i vinet och låt puttra ihop några minuter på svag värme under lock.
5. Häll i grädden och lägg i buljongen och puttra vidare på svag värme.

Steg 2
1. Fräs alla ingredienser i olivolja i en wok eller stekpanna på ganska hög temperatur.
2. Salta och peppra, men tänk på att tomaterna redan är salta, särskilt som de inte är blötlagda.

Steg 3
1. Koka pastan enligt anvisningarna på paketet, men dra bort någon minut från koktiden.
2. Låt pastan rinna av och blanda i woken med övriga ingredienser och såsen från steg 1.
3. Låt puttra ihop kort, bara så att alla ingredienser får hälsa på varandra. Det krävs egentligen ingen kokning.
4. Servera med riven parmesan.

Pasta med sås på räkor...

Hann ju med att fixa en pasta också som kan vara värd en post.

4-7 schalottenlökar
3 vitlöksklyftor
2,5 dl lätt creme fraische
2 dl vitt vin
2 dl skalade räkor
1 fiskbuljongstärning eller motsvarande mängd fond
salt
vitpeppar
cayennepeppar

Hacka löken och vitlöken och svetta den ordentligt på låg värme i en kastrull.
Tillsätt vinet och buljongtärningen och reducera tills det är geggigt.
Tillsätt CF och kryddor och låt puttra ihop i några minuter.
Under tiden du kokar pasta så slänger du i räkorna i såsen och stänger av plattan så att de inte kokas utan bara värms upp lagom.

Gott!

Som vanligt är alla mått ungefärliga och tagna ur minnet så det kan behöva modifieras efter smak.
Jag kan tänka mig att denna blir bra om man kan öka mängden vin så den blir lite lösare och sen kör i lite lax som får koka en 8-10 minuter, gärna med lite räkor tillsatta mot slutet också.


/M

Laxagne

Det här receptet på laxlasagne hittade vi i ett reklamblad för ICA. Lasagnen blev god och nu börjar vi bli sugna på att låta reklambladet vandra vidare till pappersinsamlingen. Därför, med lämpliga ändringar:

Laxlasagne
(4 port)
400 g laxfilé (i tunna skivor)
250 g broccoli
250 g blomkål
4 tomater
1 lök
2 vitlöksklyftor
200 g färska lasagneplattor
1,5 dl riven ost
4,5 dl mjölk+matlagningsgrädde (proportioner efter smak)
2 msk smör
1,5 msk vetemjöl
1 tsk sambal oelek/harissa
salt, peppar, muskot, olivolja

1. Sätt ugnen på 175 ºC.
2. Salta och peppra laxskivorna.
3. Hacka lök, broccoli och blomkål ganska fint och stek på hög värme i lite olivolja.
4. Smält smör i en kastrull, rör i mjöl och tillsätt mjölkblandningen långsamt under omrörning. Salta, peppra och muskotera efter fem minuter.
5. Varva grönsaker, lax, tomater och pastaplattor i en ugnsform och krydda mellan varven.
6. Rör i ost och sambal/harissa i såsen och häll över den.
7. Grädda i 45 minuter.


(För att upphovsrättfärdiga publiceringen passar jag på att säga två saker: 1. Handla gärna på ICA Kvantum i Sickla. 2. Anders Levén stod för originalreceptet.)

Farskallen lagar mat: Canneloni

Pappalivet är fantastiskt, men alldeles för mycket tid över till att blogga kan jag inte påstå att jag plötsligt har fått. Ber därför om ursäkt för tystnaden här. (Åtminstone halva tystnaden... Äter du ingenting nu för tiden, Mats?) Trots bloggstiltjet har vi faktiskt lyckats laga en hel del riktigt god mat på sistone, och det börjar bli dags att fatta kragen vid hornen och rycka upp sig. Jag börjar bakifrån med det senaste påhittet, fritt efter ett teveminne från en av nattamningarnas många matlagningsprogramsrepriser.


Svampcanneloni
(8 stycken)

fyllning

blandad svamp, hackad (450 g färsk, eller valfri kombination av färsk, torkad och konserverad svamp. sist blandade vi portabella, skogschampinjoner, vita champinjoner och burkkantareller och just nu puttrar shiitake, portabella och champinjoner på spisen)
1/2 gul lök, finhackad (eller motsvarande mängd schalottenlök)
1 vitlöksklyfta, mosad/finhackad
125 g ricottaost
salt
peppar
timjan
olivolja

1. Förväll svampen i en stekpanna utan fett med lite salt tills den vätskat sig ordentligt. (Gärna under lock.)
2. Häll på en skvätt olivolja, lägg i lök och timjan och stek ett tag.
3. Lägg i vitlök och stek vidare på ganska mysig halvfart några minuter.
4. Smaka av med salt och peppar.
5. Låt svalna och blanda sedan med ricotta.
6. Smaka eventuellt av med lite parmesan eller pecorino.

tomatsås

1 burk hela tomater
3 msk tomatpuré
1/2 lök, finhackad (eller motsvarande mängd schalottenlök)
rivet citronskal från 1/4 - 1/2 citron (Viktigt, men ta det varsamt, skalet ger mycket smak. Och ta en ekologisk citron! Dels blir miljön glad, dels slipper du dö i plötslig besprutningsförgiftning och dels är smaken i skalet mycket bättre om den fått växa i lugn och ro utan kemikaliebad.)
salt
timjan
basilika
olivolja
ev. socker

1. Fräs löken mjuk på ganska låg värme i olivolja under lock.
2. Klicka i tomatpuré och ett par nypor timjan och fräs vidare ett tag.
3. Häll i tomaterna och låt puttra sakta under 10-30 minuter (efter smak, stress och tomaternas vattnighet)
4. Tillsätt citronskal.
5. Smaka av med salt, basilika, några klunkar olivolja och eventuellt lite socker om det är för syrligt.

montering/tillagning

färska lasagneplattor
parmesan/pecorino

1. Rulla in svampfyllningen i pastaark, 1,5 varv är lagom.
2. Lägg dem i en form och täck med tomatsås.
3. Gratinera 20 minuter i 200 grader.
4. Strö över riven parmesan eller pecorino.

Servera med sallad och ett gott glas...vatten. (Annat orkar man inte när man varit uppe och tomtat sen fem på morgonen.) Och se till att prova receptet! De här rullarna spelar i en helt annan liga (typ den syditalienska) än mustiga köttcannelonisar och behöver således inte konkurrera om favoritplatsen.

Slowfoodlördag - del II - pastan

Hemgjord pasta är verkligen fantastiskt gott och det går verkligen inte snabbt att slänga ihop, vad Jamie Oliver än försöker lura i er. Väl inne på ämnet nakna kockar och lurendrejeri passar jag på att sitta upp på en av mina ståtliga käpphästar för en avstickare:

-> När ett recept föreslår att ni använder mannagryn i bröd eller för den skull pasta bör ni förutom den mängd salt som står angiven i receptet även lägga till en extra nypa. Eller för att formulera mig tydligare: Även om semolina på engelska kan betyda mannagryn betyder det ofta durumvetemjöl. Att det är så är egentligen inte så konstigt. Mannagryn görs på vetekärnan, som är proteinrik och delar en hel del egenskaper med det likaledes proteinstinna durumvetet. I bröd spelar det ingen större roll om du råkar knåda i några deciliter mannagryn i stället för mjöl, men en grynig pastadeg kan nog göra en ganska irriterad. I Olivers första nakne kocken-bok duggar mannagrynen tätt i recepten.

Men nog om det! Vi gjorde pastadeg på följande recept, som inte kommer från den gode nakenfisen:

Pastadeg
4 portioner-ish

1,5 dl durumvetemjöl
1,5 dl vetemjöl
2 msk olivolja
1 ägg
1 äggula
2 msk vatten

1. Mixa alla ingredienser förutom vatten mixas till en smulig röra.
2. Tillsätt vatten, men ta det piano. Det ska fortfarande vara smuligt.
3. Låt mixern gå i pension, kavla upp ärmarna och knåda till en mycket fast och seg deg. (Korrigera med vatten eller mjöl om det lutar för mycket åt det torra eller blöta hållet.) Knåda i 10 minuter.
4. Låt degen vila i en plastpåse i kylen en timme.

Vi färgade också en deg med puread rödbeta, som fick ersätta vattnet i receptet. Degen var en fröjd för ögat, men tyvärr var den kokta pastan inte lika vacker utan liknade mer överkokt skinka till färgen.

Vi gjorde tre olika sorters fylld pasta i vad som skulle kunna kallas ravioli- och tortelliniform. Själva formen kommer vi att behöva öva några gånger till på, men smaken var alldeles ljuvligt god.

Fyllning nummer ett bestod av ricottaost, citronskal och parmesan. Pastan serverades med skirat salviasmör och var min absoluta favorit. Jag sitter nästan och blir nostalgisk över den redan nu, och det här var ändå bara i förrgår.

Fyllning nummer två var mozzarella, soltorkad tomat och basilika inrullat i prosciutto. Även den var väldigt god och trivdes finfint i sällskap av Mats långkokta tomatsås. (Sältan i prosciutton gjorde mycket för smaken och kunde nog ha ersatts av lite mer soltorkad tomat i den vegetariska varianten.)

Fyllning nummer tre var egentligen mest komplicerad, men hamnade ändå i skuggan av de andra två. Den bestod av ångkokt kronärtskocka fräst med svamp och vitlök som sedan blandades med Philadelphiaost. Den gjorde sig nog faktiskt bäst med bara lite parmesan till och hade kanske kunnat må bra av en lättare tomatsås för att komma till sin rätt.

De två första fyllningarna var inspirerade av Jamie Oliver och alla mannagryn till trots vill jag ändå rekommendera särskilt hans första bok. Smaka på den här: Ravioli med gurkört, nässlor, mejram och ricottaost. Så fort försommaren är igång hoppas jag prova!

Efter pasta blir man lätt trött och kan inför följande rätter förslagsvis göra som Jonas och vila upp sig bland katter. ->

Jag och Martina har förresten gjort pasta tidigare, den gången med kavel i stället för pastamaskin. Den färgades i vackra färger, pysslades till snygga fjärilar, torkades och lades på burk inför julafton när den fick tjäna som julklapp till stora delar av familjen. Tyvärr hade vi lite för bråttom med torkningen och var ute i lite väl god tid med inslagningen, för vid öppningen hade våra fjärilar förpuppat sig. Minnesregel: Pasta som torkas ska torkas ordentligt om man inte är väldigt förtjust i mycel.

Pasta rosso!

Så har man grävt sig ner till sina rötter, till tonårens paradrätt pasta rosso - på svenska: snabbmakaroner och ketchup. Elegant i all sin enkelhet. Pasta bianco var en mer raffinerad variant, där snabbmakaronerna ackompanjerades av pulverbearnaise. En fattig Rågsvedstonåring på väg hem stillade midnattshungern med en luffare för någon enstaka krona från korvmojen nere vid tricken. Korvbröd och ketchup. Senap om man var vågad. Några år senare blev det mer livat på skräpmatstallriken när jag introducerades för begreppet bollmiddag, bestående av potatiskroketter och köttbullar, vid festliga tillfällen också med körsbärstomater. Mat i enhetligt format, kul grejer.

Den inlånade pastamaskinen provkördes alltså i dag inför lördagens planerade orgie i slowfood. Eftersom det var första gången började vi alltså med grunderna och gjorde spaghetti och tomatsås, vilket blev jättegott. Pastadetaljer kommer nog efter lördagen och tomatsåsen gjordes på allra enklaste sätt med olivolja, en vitlöksklyfta, en liten chilifrukt och en burk hela tomater. Lök och chili frästes mjuka i oljan, tomaterna dansade ner i kastrullen och såsen puttrade i en timme. Tomaterna hölls för resten hela in i det sista eftersom kärnorna kan ge besk smak annars.



Förkylningen kurerades inte med mer juice i går kväll, utan med tröstglass och en rejäl caffè latte på fyrdubbel espresso. Vaniljglass tycker just nu bäst om chokladsås gjord på mörk choklad som smälts tillsammans med lite honung. Såsen stelnar vid kontakt med glass, vilket i och för sig antagligen innebär att den då upphör att vara sås. Men god är den. Och nu är jag frisk och borde ägna mig åt att jobba i stället för att sitta här och bli nostalgisk över svunna tiders okynnesätande.