Nyårsbaluns!

Det har varit riktigt hektiskt ett tag, laga mat har knappt ens varit att tänka på och än mindre att ta sig tid att skriva om det. Men nu räklar. För andra året i rad hade vi flådig nyårsmiddag hemma hos oss i Årsta, med Mats och Jonas som organiseringskumpaner. Silvret putsades, vi fyllde vardagsrummet med trevliga människor och inledde med sparrissoppa och fetakrämtoast i sällskap med mousserande vin (Rotari Brut Reserva). Tyvärr blev soppan inte helt lyckad, så jag struntar i att lägga ut nåt recept tills jag har lagat en repris med bättre utgång. Felet låg antagligen dels i för mycket vitt vin (av chenin blanc, som tydligen lätt ger en bismak av katturin) och dels i att soppan fick koka för länge, vilket tog kål på fräschheten hos sparrisen.

Nästa rätt blev en gammal favorit i förrättstappning - kantarellkroppkakor med rårörda lingon och pinjenötssmör på ruccolabädd. Ganska mastigt, men mycket gott. (Kakorna gjordes på kokt potatis, ägg och en blandning av vete- och potatismjöl och fylldes med frästa av kantareller, skogschampinjoner och lök. Pinjenötterna rostades och blandades med skirat smör.) Det var kul att utmana de småländska gästernas skolmatsminnen av grå gummikakor och jag tror nog att vi gav kroppisarna en viss upprättelse även i deras ögon. Till dessa serverade vi ett ganska märkligt men intressant vitt vin som passade förvånansvärt bra. (Tahbilk Marsanne)

Sen blev det paus för varmrättstillagning och smaklöksuppfräschning med hjälp av pomelo (vad annars?), passionsfrukt och granatäpple. Varmrätten bestod av saffrans- och pinjenötsrisotto, kolja (parmalindad för somliga) eller lammytterfilé efter tycke och smak och en reduktion av balsamvinäger och blåbär. Risotton är ljuvligt maffig, vilket kontras bra med syran i balsamicon. Parmalindningen gav bra sälta, och jag grubblar fortfarande på ett lämpligt köttfritt alternativ. Till detta dracks en mycket smakrikt men ändå mjuk röd rioja. (Muga Reserva)

Här följer hur som helst receptet på risotton, som jag fått från min käre bror Johan, något anpassat efter min egen smak:

Saffran och pinjenötsrisotto
(4-6 pers)

3 dl risottoris, typ avioro
1-2 schalottenlökar
1 liter bulong
0,75 dl riven parmesan
0,5 dl grädde
50 gram smör
1 paket saffran
3 matskedar rostade pinjenötter

1. Hacka schalottenlöken, fräs den mjuk i lämpligt stor kastrull.
2. Häll på riset och stek tills det börjar bli genomskinligt.
3. Höll i varm buljong någon slev i taget, låt koka in och fortsätt hälla på i omgångar tills riset börjar bli mjukt men ändå har kvar en trevlig kärna.
4. Tillsätt saffran med den sista buljongsleven.
5. Blanda i grädde, parmesan, pinjenötter och smör innan servering.

Jag har lätt för att ta för mycket parmesan när jag gör risotto. Det passar bättre i andra varianter (svamp!), men i den här bör man vara försiktig. Blåbärsbalsamicon görs genom att man helt enkelt kokar balsamvinäger och blåbär, kanske med en liten klick honung. När den svalnar blir den en gelé (det är väl pektin i blåbär), så ringla över den medan den är någorlunda varm.

Efter detta var vi förstås sjukt mätta, så vi avrundade med en nätt desserttallrik bestående av tre slags chokladmousse, rårörda röda vinbär och en crème brûlée. Moussarna var roliga att göra och gjordes på finaste lyxchoklad. (Chokladmonstret Jonas stod för inköpet, så vad annat kunde vi väntat oss?) Vi gjorde en vit mousse, som blev söt med en ton av svamp (märkligt nog gott) och lagom konsistens, en mjölkchokladmousse som blev för lös och egentligen mest liknade vanlig chokladpudding i smaken (förlåt, Jonas!), men som räddades av några flingor salt som gav en spännande brytning, och en mörk som blev så hård att det mer liknade kladdkaka, men som var förbannat god. Brûléen var gudomlig. (Så gudomlig att jag fick äta upp Martinas också, vilket gjorde att jag var utslagen en bra tid efteråt.)