Lite oväntat instick: Fläng fastfood

Redogörelserna för lördagens matlagningsorgie fortsätter förstås när tid bjuds, men nu bara måste jag skriva om ICA:s senaste affärsidé. Jag kan inte komma på ett bättre ord att beskriva den med än "kokobäng", så korkad är den.

Man kan nu plocka på sig en pizzabotten och komplettera med småförpackningar med pålägg. Idén kanske låter lattjo på brainstormingstadiet, men... Det är ju helt befängt med tanke på att vi redan drunknar i förpackningar. Ska jag för nöjet att göra min egen pizza från halvfabrikat köpa en förpackning för pizzabotten, en för en näve riven ost, en för några flarn parmesan, en för en handfull oliver, en för (håll i er) färdigskivade färska champinjoner, en för strimlade soltorkade tomater, en för fan, en för hans moster, en för skinka, en för bresaola, en för... Det blir ju en full soppåse bara för en antagligen ganska sunkig pizza! (För är man så lat att man inte pallar att skiva champinjonerna själv orkar man nog inte heller källsortera.)

1-2 skivade färska champinjoner i en liten plastpåse... Det är så löjligt att jag har svårt att ens fnittra åt det. Dessutom håller sig skuren svamp inte alls länge och i tättförslutande plast kan det bli rent hälsovådligt.

Några trötta ruccolablad i en helt egen plastpåse... 20 gram för 12.90. Vilken deal! (En påse med 70 gram ekologiskt odlad ruccola kostar i samma butik 15.90.)

Sen finns förstås en alldeles lagom hyfsad pizzeria nästan vägg i vägg med affären. Så vad tror ni? Försäljningssuccé?

Slowfoodlördag - del II - pastan

Hemgjord pasta är verkligen fantastiskt gott och det går verkligen inte snabbt att slänga ihop, vad Jamie Oliver än försöker lura i er. Väl inne på ämnet nakna kockar och lurendrejeri passar jag på att sitta upp på en av mina ståtliga käpphästar för en avstickare:

-> När ett recept föreslår att ni använder mannagryn i bröd eller för den skull pasta bör ni förutom den mängd salt som står angiven i receptet även lägga till en extra nypa. Eller för att formulera mig tydligare: Även om semolina på engelska kan betyda mannagryn betyder det ofta durumvetemjöl. Att det är så är egentligen inte så konstigt. Mannagryn görs på vetekärnan, som är proteinrik och delar en hel del egenskaper med det likaledes proteinstinna durumvetet. I bröd spelar det ingen större roll om du råkar knåda i några deciliter mannagryn i stället för mjöl, men en grynig pastadeg kan nog göra en ganska irriterad. I Olivers första nakne kocken-bok duggar mannagrynen tätt i recepten.

Men nog om det! Vi gjorde pastadeg på följande recept, som inte kommer från den gode nakenfisen:

Pastadeg
4 portioner-ish

1,5 dl durumvetemjöl
1,5 dl vetemjöl
2 msk olivolja
1 ägg
1 äggula
2 msk vatten

1. Mixa alla ingredienser förutom vatten mixas till en smulig röra.
2. Tillsätt vatten, men ta det piano. Det ska fortfarande vara smuligt.
3. Låt mixern gå i pension, kavla upp ärmarna och knåda till en mycket fast och seg deg. (Korrigera med vatten eller mjöl om det lutar för mycket åt det torra eller blöta hållet.) Knåda i 10 minuter.
4. Låt degen vila i en plastpåse i kylen en timme.

Vi färgade också en deg med puread rödbeta, som fick ersätta vattnet i receptet. Degen var en fröjd för ögat, men tyvärr var den kokta pastan inte lika vacker utan liknade mer överkokt skinka till färgen.

Vi gjorde tre olika sorters fylld pasta i vad som skulle kunna kallas ravioli- och tortelliniform. Själva formen kommer vi att behöva öva några gånger till på, men smaken var alldeles ljuvligt god.

Fyllning nummer ett bestod av ricottaost, citronskal och parmesan. Pastan serverades med skirat salviasmör och var min absoluta favorit. Jag sitter nästan och blir nostalgisk över den redan nu, och det här var ändå bara i förrgår.

Fyllning nummer två var mozzarella, soltorkad tomat och basilika inrullat i prosciutto. Även den var väldigt god och trivdes finfint i sällskap av Mats långkokta tomatsås. (Sältan i prosciutton gjorde mycket för smaken och kunde nog ha ersatts av lite mer soltorkad tomat i den vegetariska varianten.)

Fyllning nummer tre var egentligen mest komplicerad, men hamnade ändå i skuggan av de andra två. Den bestod av ångkokt kronärtskocka fräst med svamp och vitlök som sedan blandades med Philadelphiaost. Den gjorde sig nog faktiskt bäst med bara lite parmesan till och hade kanske kunnat må bra av en lättare tomatsås för att komma till sin rätt.

De två första fyllningarna var inspirerade av Jamie Oliver och alla mannagryn till trots vill jag ändå rekommendera särskilt hans första bok. Smaka på den här: Ravioli med gurkört, nässlor, mejram och ricottaost. Så fort försommaren är igång hoppas jag prova!

Efter pasta blir man lätt trött och kan inför följande rätter förslagsvis göra som Jonas och vila upp sig bland katter. ->

Jag och Martina har förresten gjort pasta tidigare, den gången med kavel i stället för pastamaskin. Den färgades i vackra färger, pysslades till snygga fjärilar, torkades och lades på burk inför julafton när den fick tjäna som julklapp till stora delar av familjen. Tyvärr hade vi lite för bråttom med torkningen och var ute i lite väl god tid med inslagningen, för vid öppningen hade våra fjärilar förpuppat sig. Minnesregel: Pasta som torkas ska torkas ordentligt om man inte är väldigt förtjust i mycel.

Slowfoodlördag - del I - brödet

I lördags var det så dags att laga riktigt, riktigt långsam mat. Jag smygstartade redan på fredagskvällen med brödet:

Kalljäst durumvetebröd
en rejäl limpa

50 g jäst (färsk! torrjäst duger inte till kalljäsning)
1 msk honung
2 tsk salt
5 dl liter vatten
5 dl durumvetemjöl
7 dl vetemjöl special

1. Degen görs på vanligt vis, fast på kallt vatten. (Alltså: Lös upp jästen i vattnet, blanda i honung och salt och börja därefter röra ner mjölet lite i taget tills det börjar likna en deg.)
2. När degen är någorlunda fast stjälper man ut den på mjölat bakbord och börjar knåda tills glutentrådarna blir rusiga av lycka och armmusklerna gråtfärdiga av mjölksyra. (Minst 15 minuter. Det går säkert att göra med en tillräckligt kraftfull maskin, men vår maskinpark skulle bara ge upp och lukta bränt efter den första halvminuten.)
3. Degen läggs i en stor, oljad bunke (den jäser till 2-3 gånger sin ursprungliga storlek), täcks med plastfolie och ställs i kylskåp över natten.
4. Dagen därpå tar man ut degen och formar den till ett bröd. (Vik in sidorna under degen för att få till formen.) Sen får den jäsa en halvtimme till, den här gången i rumstemperatur.
5. Grädda i 250 grader i 20 minuter, stäng av ugnen och låt brödet stå kvar i eftervärme någon kvart. Knacka på brödets undersida för att avgöra om det är klart. (Det ska förstås låta ihåligt och gott.)
6. Svalna på galler under duk och ät med god olivolja och flingsalt, smör och ost eller rostat med marmelad. Brödet blir ganska snabbt torrt och bör alltså förvaras i påse.

Det här brödet blir saftigt och segt både tack vare långjäsningen och de proteinrika och mycket glutenbildande mjölsorterna. Vi använde det till att stilla den värsta hungern medan resten av maten tillagades. Den lät nämligen vänta på sig, passande nog.

Pasta rosso!

Så har man grävt sig ner till sina rötter, till tonårens paradrätt pasta rosso - på svenska: snabbmakaroner och ketchup. Elegant i all sin enkelhet. Pasta bianco var en mer raffinerad variant, där snabbmakaronerna ackompanjerades av pulverbearnaise. En fattig Rågsvedstonåring på väg hem stillade midnattshungern med en luffare för någon enstaka krona från korvmojen nere vid tricken. Korvbröd och ketchup. Senap om man var vågad. Några år senare blev det mer livat på skräpmatstallriken när jag introducerades för begreppet bollmiddag, bestående av potatiskroketter och köttbullar, vid festliga tillfällen också med körsbärstomater. Mat i enhetligt format, kul grejer.

Den inlånade pastamaskinen provkördes alltså i dag inför lördagens planerade orgie i slowfood. Eftersom det var första gången började vi alltså med grunderna och gjorde spaghetti och tomatsås, vilket blev jättegott. Pastadetaljer kommer nog efter lördagen och tomatsåsen gjordes på allra enklaste sätt med olivolja, en vitlöksklyfta, en liten chilifrukt och en burk hela tomater. Lök och chili frästes mjuka i oljan, tomaterna dansade ner i kastrullen och såsen puttrade i en timme. Tomaterna hölls för resten hela in i det sista eftersom kärnorna kan ge besk smak annars.



Förkylningen kurerades inte med mer juice i går kväll, utan med tröstglass och en rejäl caffè latte på fyrdubbel espresso. Vaniljglass tycker just nu bäst om chokladsås gjord på mörk choklad som smälts tillsammans med lite honung. Såsen stelnar vid kontakt med glass, vilket i och för sig antagligen innebär att den då upphör att vara sås. Men god är den. Och nu är jag frisk och borde ägna mig åt att jobba i stället för att sitta här och bli nostalgisk över svunna tiders okynnesätande.

Brot und Erkältung!

Det är både vår och förkylning i luften och svårt att veta om jag ska vara pigg och handlingskraftig eller trött och ynklig. Just nu lyckas jag ekvilibristiskt luta åt båda hållen samtidigt, vilket är en ganska behaglig tillvaro. Åtminstone när man ger efter och accepterar sin trögtänkthet och nedsatta prestationsförmåga. Förkylningen är dessutom säkert över i morgon, det ska jag ordna med färskcentrifugerad juice. (På bilden, blodapelsin + blodgrape.)



Martina drog ut mig i vårsolen i går, efter att jag suttit hemma och ynkat mest hela dagen. Eftermiddagssolen sken, vilket jag firade med den tunnare vita vårmössan i stället för den fodrade öronlappsvintermössan och den avsevärt tunnare (och snyggare) vårvinterjackan i stället för den varmare och bylsigare vinterjackan. Det blev ingen lång promenad, men den belönade sig med åsynen av de här hoppfulla knopparna.



Vi har återupptäckt ett favoritbröd som fallit i glömska en tid och jag äter mackor så fort jag kommer åt. Det är både nyttigt och onyttigt, vilket ju är en alldeles strålande kombination. (Mycket fibrer och fullkorn men också rejält sötat.) Det är väldigt enkelt att baka eftersom det varken behöver knådas eller jäsa, så hem och rota bland spannmålet och sätt fart! Dessutom har det ett ganska okonventionellt namn.

bröd.txt
(1 limpa)

1 dl rågsikt
1 dl grovt rågmjöl
1 dl grahamsmjöl
1,25 dl vetegroddar
0,5 dl krossat vete
0,75 dl krossad råg
2 dl vetemjöl
1 dl valnötter
0,5 dl solrosfrön (+0,5 dl till formen)
1 tsk salt
2,5 tsk bikarbonat
1,5 dl lingonsylt
1 dl mörk sirap
0,5 l filmjölk

1. Sätt på ugnen på 200 ºC.
2. Blanda alla ingredienser, först de torra och sedan de blöta.
3. Smöra en form och täck botten med solrosfrön.
4. Sätt in brödet i ugnen och grädda i 10 min, täck med bakplåtspapper och grädda i ytterligare 1 h och 20 min.

Jakten på det perfekta knäcktäcket

Igår var det ju som bekant alla hjärtans dag. Det är ju ytterligare ett bra skäl till att fira med god mat och dryck!

Menyn hemma i fredhäll igår bestod av tournedos på oxfilé med rödvinssås kryddad med färsk timjan samt bakpotatis med limesmör samt en vanlig grönsallad till det. Vi korkade upp en vinare som vi släpade med oss från vår USA-resa i höstas och den var precis så god om inte bättre än jag kom ihåg den. http://www.wellingtonvineyards.com/. En grenache från 2004 var det.
Till efterrätt blev det Creme Bruleé smaksatt med Baileys. Jag vet Kalle, Baileys är lite cheesy men det smakade faktiskt väldigt gott!

Alla kan steka kött så varmrätten får ni inget recept på. För egen minnesregel kan jag väl dock skriva: mer timjan till såsen.

Creme Bruleén blev om möjligt ännu bättre än den vi gjorde på nyår och för att få till den så ska du göra enligt följande:

Receptet är för 2 port.

Brulée:
1,5 dl grädde
0,5 dl mjölk
0,5 st vaniljstång
2,5 st äggulor (det blev en halv då jag höll på att förlora en i separeringen från vitan)
0,5 dl strösocker
0,5 dl Baileys

Knäcktäcke:
Råsocker
Strösocker

1. Koka upp grädde, mjölk och vaniljstång och låt stå och svalna i c:a 10 minuter
2. Blanda socker och äggulor och vispa sedan ner röran i kastrullen.
3. Vispa ner Baileys
4. Ställ formarna i vattenbad i ugnen på 150 grader. Orginalreceptet stod det 40-50 minuter eller tills innertemperaturen var 85 grader. Jag körde dom i ungefär 1 ½ timme och kollade aldrig innertemperaturen.
5. Ställ in i kylen över natten
6. Ungefär en halvtimme innan servering tar man och häller på lite råsocker i formarna och skakar runt tills det ligger ett tunt täcke ovanpå. Jag upptäckte att det bästa sätte att få en fin skorpa var att sedan komplettera med lite vanligt socker som man gör likadant med och sedan häller av det som inte fastnat i bruleén.
7. Bränn av med en brännare tills det börjar bubbla, flytta runt lågan så att det inte blir svart.
8. Låt stå ett litet tag innan servering!

/M

Look into the camera and say: ¡Tortilla!

På allmän begäran! (Vad poppis jag känner mig när jag kan skriva så. Jättemånga läsare, liksom. Stor publik. Hängiven beundrarskara. Jojo...)

Spansk potatisomelett
2 pers.

1-2 potatisar, tärnade
1 liten gul lök, grovhackad
4 ägg
0,5 dl mjölk
salt, peppar
olivolja

1. Värm en skvätt olja i en liten stekpanna och råstek den tärnade potatisen tills den börjar mjukna. (Här brukar jag, när alla tittar bort, hälla i ytterligare en skvätt olja.)
2. Lägg i löken, och stek vidare tills även den är mjuk.
3. Rör ihop ägg och mjölk, salta och peppra, och häll smeten över potatisen.
4. Stek nu på relativt sansad värme medan du lyfter omeletten med en trägaffel eller liknande, så att den stelnar rakt igenom. (Det kan ta sin tid, men var gärna lite vågad och avbryt tidigare än du tror, för en torrtortilla gör ingen glad.)
5. Vänd omeletten genom att stjälpa upp den på ett fat och låta den glida tillbaka i pannan. (Här brukar jag svära över den extra skvätten olja som tillsattes i steg ett och som nu lämnar brännmärken på handleden.) Låt omeletten sätta sig i någon minut eller så.

Servera med en rejäl sallad.

Kan förstås varieras i all oändlighet, gärna med haricot verts!

Wallenbergare

Igår svängdes det ihop wallenbergare efter klättringen. Jag använde följande recept:

400 gram kalvfärs
1 dl matlagningsgrädde
4 ägg
vitpeppar
salt
ströbröd (tills det blev fast nog att göra biffar av)

Stekte wallenbergarna så att dom fick ordentlig yta i omgångar och därefter skjutsade jag in dom i ungnen (150 grader) där dom fick stå och bli helt klara medans jag gjorde sås.
Sås gjorde jag som sagt i stekpannan där jag stekt wallenbergarna och den blev väldigt god och den är mycket enkel. C:a 1 dl matlagningsgrädde, nymalen svartpeppar, någon matsked grönsaksfond samt ett par skvättar vitvinsvinäger. Låt koka ihop 5 minuter. Mums.

Till detta serverades kokt potatis samt rårörda lingon.

När jag gör om detta någon gång ska jag komma ihåg att det blev lite löst med orginalreceptet som då fordrade att man hade rätt mycket ströbröd i. Jag ska nog minska på mängden grädde och kanske ta bort ett ägg från receptet så att det blir mindre ströbröd.


/M

Kalvrulader med klyftpotyatis

I fredags lagades det kalvrulader med klyftpotatis. Receptet plagierades med vissa ändringar från detta recept: http://sisterfood.blogspot.com/2007/09/kalvrullader-med-kantareller.html

Kantarellerna byttes ut mot skogschampinjoner.
Såsen begåvades med ett par matskedar philadelfiaost samt en skvätt balsamvinäger.

Det blev gott men däremot måste jag säga att kalvytterfilén inte riktigt funkade så bra. Det var ett stort stycke fett innuti som omöjliggjorde att jag skulle kunna operera ut hela skivor att banka ut. Om jag gör om det så blir det annat kött. Köttklubba är ett måste för den här rätten. Om man inte hade klubbat ut köttet ordentligt så hade det nog blivit segt och tråkigt.

/M

Enkel men god pasta.

Jag och J var hemma hos Johan och lilla H och gjorde en pasta igår. Vi kokade färsk tagliatelle och till det hade vi:

• Blandade små tomater: gula, röda och plommon
• Sugarsnaps
• Avokado
• Pesto (butiksvarianten)
• Stekt babyspenat
• Basturökt kalkon skuren i strimlor
  

Till det dracks det ett par glas gott rödvin. Det var en toppenmiddag tycker jag!


/M

Vem är gästvänligast i kryddskåpet?

Dags att komma i kapp lite och få ur mig saker jag inte hunnit skriva om på ett tag, för att sen börja med nya friska tag. Som det här fantastiska kummindoftade brödet från ett par månader sen, vad har det gjort för att förtjäna att ligga obloggat och mögla? Ingenting alls, that's what!

Kumminbröd (ett stort bröd)

25 g jäst
0,5 liter mjölk
1 msk stött kummin
1,5 tsk salt
1 msk honung
3 dl grovt rågmjöl
5 dl vetemjöl

Värm mjölken till lagom jästtemperatur, rör ut jästen i den (om det inte är torrjäst) och blanda i övriga ingredienser, vetemjölet sist. Kompensera degens klibbighet med vetemjöl tills det är en fast och smidig deg och jobba den sen i några minuter. (Uppkavlade ärmar och ren diskbänk är min taktik, köksmaskiner funkar säkert också om de är starka nog.) Låt degen jäsa i 45 minuter.

Forma degen till en rund kaka, snitta eller nagga efter tycke och låt jäsa i ytterligare 30 minuter.

Grädda i 225 °C i 30 minuter och låt sedan brödet svalna på galler under duk.

Ät avstressat med smör, ost och en kopp te.

(Och rubriken är inspirerad av Karin och Staffan, som satte i gång kryddordvitseriet sist de var här på middag. Svaret är förstås "Kumm-in!".)

Julsenapen

Vart gjorde greven av tiden egentligen?

Jag tänkte bara passa på att nämna att senapen jag gjorde till jul blev väldigt torr och klibbig, men när jag rörde ut den med en skvätt vispgrädde blev den fantastiskt god till skinkan.

Hur blev din, Mats?

Google äger...

Även på matfronten. Jag vet inte hur många gånger jag och Kalle har stått och försökt konvertera nåt utländskt recept till vettiga mått och så finns det på din vanilla sökmotor:

http://www.google.com/search?hl=en&lr=&q=quarter+cup+in+teaspoons&btnG=Search

/M

Räkmacka

Igår gjorde vi räksmörgåsar! Vi hade räkor i frysen som vi tinade och blandade med gräddfil, lite lättmajonäs, nymald svartpeppar och hackad dill. På med röran på en bit kavring och ett skivat kokt ägg. Toppa med en citronskiva och en dillkvist. Jag adderade även en ohemul mängd sikrom (näe, inte sunkig stenbitsrom) ovanpå. Det var smarrigt!
Det är gott med lite hackad rödlök också men J gillar inte rå lök så det skippar vi.

/M