Jag har länge tyckt att det varit mycket väsen för just ingenting med svartrötter, att de kostar mer jobb än vad de smakar. Stärkelsen i dem är väldigt illvillig och sätter sig lätt på fingrarna som en blandning mellan maskrosstjälk och superlim.
Men nu fick vi i alla fall en laddning i vår ekologiska låda från Årstiderna, och då gör man ju det bästa av situationen, och jäklar i min lilla ekolåda om jag inte får omvärdera de långa räklarna. Skalas de snabbt under vatten och skärs i bitar utan att man stannar upp och tvekar eller gosar med dem, så går det faktiskt utan problem. Och vilken soppa det blev!
Receptet är så enkelt att det nästan är överflödigt:
2 gula lökar
2-3 svartrötter
5-6 potatisar
1 liter vatten
ett par buljongtärningar
en skvätt grädde
Lök hackas och fräses mjuk i lämpligt fett, sen kokas allt förutom grädden tills rötterna är mjuka. Slutligen mixas sopppan med grädde och avsmakas med ett vällustigt gnyende för att den är så god.
Kryddor kändes överflödigt. Den går säkert att göra med lite vin i botten, men det känns egentligen bara onödigt. (Fan vad god den var, om det budskapet inte har gått fram än.) Nån bild blev det inte, men soppan såg förstås ut precis som alla andra mixade rotsoppor, så det kanske inte behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, jag måste också poängtera att den var fantastiskt god! :)
Tror att vi gör den igen imorgon...
kram!
//martina
Skicka en kommentar