Pizza

Ibland är man sugen på det där orangea pizzafettet som antagligen är det mest energirika livsmedel som finns. (Jag undrar var man köper det och hur det är förpackat. Tänk om det säljs dunkvis.) Men oftast är man förhoppningsvis inte bakis och då är hemlagad pizza rätt väg att gå.

En pizzadeg är inte så knivig att få till, det finns massor av recept och det är ingen större skillnad, även om det förstås gör sitt till om man har lust att trixa till det med vetemjöl special eller durumvetemjöl. Ordentlig knådning är bra. Långsam jäsning är också trevligt, i kylskåp över natten är ganska smidigt om man inte har tid att sätta deg när som helst.

1 paket jäst, 6-7 dl ljummet vatten, 1,5 msk salt, 1,5 msk honung och mjöl tills det blir deg är mitt recept för 4 plåtstora pizzor. (Deg som blir över går bra att frysa in.)

Degen kavlas ut tunt, toppas och gräddas i omkring 10 minuter i 225 grader.

Den vänstra pizzan: Tomatsås, riven mozzarellaost, lite riven parmesan, soltorkade tomater, halverade körsbärstomater, skivad lök, rostade pinjenötter. (I den ordningen! Ett vanligt misstag är att lägga på osten sist i stället för först, men då blir den bara torr och bränd.) När pizzan är gräddad täcks den med ruccola.

Den högra pizzan: Blanda olivolja med en hel del rosmarin och timjan och pensla på det på bottnen, lägg på tunna skivor av zucchini, lättkokt potatis (gärna färskpotatis när det är säsong) och lök. Pensla en gång till och strö över generöst med flingsalt.

Servera med sallad och vatten eller vin. Vit pizza är väldigt bra rödvinsmat.