23 januari, 2009

Kaas!

Jo, skriva om nyårsbrödet var det... Äh. Det blir inte mycket matskrivartid över längre, märker jag. Lite mat lagas det nog allt, men mycket nytt blir det inte. Innovationernas tid är för all del inte förbi, jag är bara inne i en innovationernas istid. Rätt vad det är glimmar jag till, det är jag övertygad om. Men inte än.

Brödet på nyår var ett dinkel- och vetebröd med surdeg på både råg- och vetesurdegsgrund. Jag repriserade veckan därpå med ungefär samma recept, fast utan dinkel och med grahamsmjöl och en hel del solrosfrön. Det blev mycket gott det med, men jag har slarvat bort lappen där jag plitade ner receptet. I morgon ska ett bröd på vete och råg med fikon och hasselnötter bli till. Jag är övertygad om att det kommer att passa läskigt bra med mitt senaste ostfynd!

Till saken, alltså. Jag har hittat en alldeles fantastisk holländsk ostbod - Gamla Amsterdam! Jag hade ingen som helst aning att jag var på jakt efter holländsk ost, men det var jag visst. Förr trodde jag att de inte hade mycket mer att bjuda på än billig, jolmig goudaost, men... Jäklar! På hyllorna längs väggarna tornade magnifika ostar upp sig av alla möjliga slag. (Jo, de flesta var nog av goudatyp, men här visade det sig enbart vara positivt.) Jag smakade på en handfull och samtliga var jättegoda. Jag gick därifrån med en helt fantastisk getost med potatisskal i. Ekologisk, förstås. Galet god. Hittills har den ätits med knäckebröd, vilket fungerar jättebra, men med morgondagens surdegsbröd är jag nästan övertygad om att jag kommer att sätta brödstöningsvolymrekord. Väcks ni ur middagsluren av ett högljutt stön är det alltså ingen fara, det är bara jag som tar mig en macka. (Smaka på deras ettåriga Reypenaer om ni har vägarna förbi, det var min favorit bland de andra ostarbitarna jag nibblade i mig. Den fanns ännu mer vällagrad, men jag gillade balansen hos just ettåringen bäst.)

Apropå brödackompanjemang måste jag tipsa om min absoluta favoritmarmelad. Inte heller när det gäller sockrigt pålägg vill jag ha något jolm. Riktigt bittert ska det vara och gärna med mycket skal. Det är inte lätt att hitta nånting som duger i butikernas hyllor, närmast kommer om jag inte minns fel en marmelad som kallar sig för "scotch", men där lyser skalen tyvärr med sin frånvaro. Drömmarnas uppfyllelse heter i stället "'Tawny' Orange" från Tiptree. Jag har bara hittat den på NK i Stockholm, men den kanske finns på andra ställen med. (Tipsa i så fall gärna, jag är sällan och handlar mat just på NK.) Tipsa för all del för resten gärna om recept på riktigt bitter marmelad, om ni sitter på sådana!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Oj, den där måste jag testa!

Unknown sa...

Butiken alltså...