Naturen är för förunderligt underlig ibland, för ni ser väl likheten? Jag åt en väldigt stor, god och prisvärd moules marinières på Wasahof vid Vasaparken i dag. Det var första kvällen ute sen Vilgot kom och riktigt skönt att känna att man faktiskt kan vara ute och röra på sig som spädbarnsförälder, även om såväl samtalsämne som längtan tenderade hemåt under kvällen. (Mats ursäktar säkert.)Jag har i ett år suktat efter musslorna, i fjol gjorde jag ett försök strax innan restaurangens semesterstängning vilket innebar att de inte hade ett enda skaldjur eller en enda mollusk på lager. I år hade jag mer tur, en vecka innan igenbomning.
Det var en kort rapport, i övrigt får bloggtystnaden fortsätta tills vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar