Alltså, vädret! Balkongen börjar bli grön och nere på Årstafältet börjar till och med lupinerna slå ut så smått. Det är kanske inte helt konstigt, snart är det ju juni, men jag blir lika paff varje år. Och jag älskar lupiner, det vet ni. (Och i Spanien äter man de böniga fröna inlagda som öltilltugg. Det är inte riktigt gott, men åtminstone nästan.)Men vidare till maten! Det här är en fantastisk variant på gammal vanlig panerad fisk, som visserligen inte heller är fy och skam, men känner man för något nyare och ovanligare är det här alltså helt rätt väg att gå.
Fröpanerad fiskFisk i lagom bitar, 100 g./pers.
vetemjöl
ägg
pumpafrön
solrosfrön
sesamfrön
salt
peppar
1. Tina fisken och torka den ordentligt. Sej är nog godast just nu, även hoki fungerar.
2. Rosta pumpafrön och solrosfrön i en torr stekpanna under sporadisk skakning på medelhög värme (4/6) tills de har knäppt lite grann och fått fin färg. Hacka dem sedan hyfsat fint, annars fäster de inte så bra på fisken. Överambitiösa hobbykockar rostar också sesamfröna. Blanda till sist fröna.
3. Gaffelvispa ägget på en assiett, tillsätt en liten skvätt mjölk om vitan inte vill gå sönder.
4. Blanda mjöl, salt och peppar på en annan assiett och vänd fisken i det. Vänd vidare i ägg och sedan i fröna.
5. Stek några minuter på medelstark värme tills fisken känns klar och ytan börjat få fin färg.
Servera med rostade rotfruktsstavar och saffrans- och citrusfraîche, så känns det som en nyttigare och ganska mycket godare variant av fish & chips.
Rotfrukter
(2 pers)
1 sötpotatis
1-2 palsternackor
1 potatis
1 morot
Skala och stava rotfrukterna (s-ö-t-p-o...och så vidare), vänd dem i lite olivolja, salt och chilipulver och rosta dem i 200 grader i en dryg halvtimme.
Saffrans- och citrusfraîche
(4 pers)
1 burk crème fraîche
Skal av 1/2 citron
saffran
citronsaft
limesaft
salt
cayennepeppar
Blanda allt. Ett par små knivsuddar saffran räcker verkligen, mer gör det bara jolmigt. Använd gärna ekologisk fullfet crème fraîche, men valfri lättvariant går förstås också bra. Smaksätt efter eget tycke, jag tyckte att det blev bäst med en ganska syrlig variant där citronsaften dominerade över limesaften. Var sparsam med cayennepepparn som vanligt, här bör den knappt nämnas.
4 kommentarer:
Vilken enastående lupinbild! Man blir alldeles from. Jag älskar också lupiner numera, särskilt de gula jag har i min trädgård, det är maffigt att se dem i en färg man inte är van vid -- i synnerhet som det är en favvofärg också.
Fast det här är ju en matblogg. Vad ska jag säga då? ... ät inte lupinfrön, det är väl det bästa jag kan komma på apropå ovanstående.
Gula lupiner? Mums, det har jag nog faktiskt inte sett, och jag har varit lupinälskare sen jag var en pytteknatte.
Är fröna giftiga? Jag minns med bestämdhet att vi blev serverade såna på ett par barer i Alicante för några år sen.
Du får gärna frön när de har mognat. Färgbeständiga tycks de vara också, till skillnad från många förädlade modeller/färger som rätt snabbt brukar återgå till sitt grundtillstånd.
Nä alltså, de är kanske inte giftiga. Men de _ser_ giftiga ut.
Det vore kul! Då kan jag smyga ner till Årstafältet en mörk natt och gerillaplantera några gula bland alla lila.
/guerillasembrante carlos.
Skicka en kommentar